FAKTA OM HUGGORM.
DET ÄR DAX ATT KOLLA ÖVER HAGARNA EFTER HUGGORM OCH PLOCKA BORT DOM OM NÖDVÄNDIGT.ANVÄND EN PLOCKARE MED LÅNGT SKAFT OCH EN PLASTHINK MED LOCK.FÖRSÖK ATT LOKALISERA OM ORMEN UTAN ATT DÖDA DEN.
De flesta huggormar har ett brett platt huvud, vertikalställd pupill och tydligt markerat mörkt sicksackband längs ryggen. I sällsynta fall kan ryggteckningen utgöras av ett rakt band, vara uppbruten i fristående trekantiga fläckar, vara svagt utvecklat eller till och med saknas helt.
Vuxna huggormar blir vanligen upp till 65 cm, men enstaka exemplar på drygt 100 cm har påträffats i Sverige. Honan blir ofta större än hanen. Många hanar är mycket kontrastrikt tecknade och ofta ljust grå med intensiv svart teckning. Även helt svarta individer kan lokalt vara vanliga. Honor är som regel brun- eller rödaktiga med mörkare brun teckning.
VanorHuggormarna lämnar vinterboningen i mars-april. Det är vid denna tid som man ibland kan se dem i nystan. De är oftast slöa, hugger inte gärna och intar inte någon föda, vilket de gör först efter parningstiden. Under våren tillbringar de 3-4 veckor med att sola och hålla en hög kroppsvärme. Efter denna period ömsar hanarna skinn och därefter vidtar fortplantningsperioden. Först därefter vandrar de till sina egentliga näringsrevir, där de i regel lever ensamma. Huggormar är skickliga klättrare och simmare. FortplantningParningstiden infaller i april-maj på vinterlokalen eller i dess närhet. Födslarna brukar vanligtvis äga rum i augusti-september. Honan föder 4-20 ungar, och de är då 12-23 centimeter långa. Hanen blir könsmogen vid 3½-4 års ålder, medan honan blir det vid 4-6 år. GiftBytet dödas med giftet, som injiceras med ett snabbt hugg. Giftet är mycket verksamt. Blödningar och lokala vävnadsskador är det dominerande inslaget i de förgiftningssymptom som huggormars gifter ger upphov till. Många faktorer påverkar giftets toxicitet såsom ormens ålder, storlek och kondition. Giftmängden ökar ju längre tid som förflutit från närmast föregående utdelat bett. Bettet kan även för människan få allvarliga följder. Läs mer: FörekomstHuggormar finns hela landet, utom längst upp i norr. Som regel ser man fler huggormar i skärgårdar än på andra ställen. Det kan bero på att de är lättare att hitta i det skoglösa landskapet. Tillgången på åker- och ängssork, som är huggormens huvudsakliga föda, spelar även säkert stor roll. Båda sorkarterna finns nämligen i skärgårdarna, och konkurrensen om dessa bytesdjur är mindre eftersom framför allt grävling och katt saknas, men även ormvråk och tornfalk är ovanliga. Många ormar på fastlandet avlivadess tyvärr också av människan, framför allt på vårarna då de är långsamma och slöa. Men kom ihåg att alla svenska ormar är numera fridlysta! Ormar på tomten Viktig informationKontakta alltid sjukhus eller vårdcentral om du blivit biten av en orm. Särskild allvarligt är det: - vid allmänpåverkan som blekhet, matthet, kallsvett, kräkningar, yrsel, snabb svag puls, sänkt medvetandegrad - vid stark svullnad - vid bett på kropp eller huvudet - då ett barn eller äldre person blivit biten Giftinformationscentralen (GIC) informerar och ger råd om förgiftningar och ormbett. Den kan nås dygnet runt på telefon 08-331 231 eller via 112. ÄspingMed äsping menas antingen huggorm med rödbrun grundfärg, i regel honor, eller unge av huggorm. NB Äsping, i betydelsen rödbrun huggorm, klassificerades av Linné som en egen art. NamnförklaringNamnen på huggorm från det latinska namnet vipera som just betyder huggorm. Systematik:Rike: Animalia Stam: Chordata Klass: Reptilia Ordning: Squamata Familj: Viperidae Släkte: Vipera Systematik Författare och foto Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Litteraturtips: |
Kommentarer
Trackback